Inte kunna känna sina känslor

Det är så svårt för mig att ta mig för att göra saker. Tex så går jag nu på en funktionsutredning i 6 veckor. Det är så påfrestande för mig att jag vet inte hur jag skall bete mig. Efter jag varit där i en timme så börjar mitt huvud göra ont, min mage blir konstig i flera dagar efteråt och jag känner mig inte närvarande en sekund när jag är där.
Syftet med gruppen när man är där att man skall känna efter och säga till handledarna hur man känner sig i olika uppgifter, och hur man klarade av uppgifterna. Jag har ärligt talat svårt att sätta ord på hur det gick för mig, klart att det var suuperjobbigt med uppgifter, men jag hatar att klaga för jag vill inte uppfattas som en negativ person, men ju mer jag lär känna personalen där borta, desto mer känner jag att min fasad rasar, att mitt inre jag vågar komma fram, jag förstår inte varför min kropp gör detta omedvetet, att dölja mina känslor.
Jag hatar att inte förstå när jag är ledsen, när jag skall vara glad (kikar oftast om andra är glada, då kan jag också vara glad), när skall man bli arg egentligen?

Så mycket lättare att skriva saker på ett papper, eller som här på bloggen, för då är det ingen som ifrågasätter vad man vräker ur sig.

Jag önskar med mitt liv nu framöver att jag kommer få det stöd jag behöver så jag kan börja jobba på riktigt, har haft det så himla svårt i arbetslivet tidigare då folk blivit arga på mig och jag förstår ej varför.

Jag vet att jag som liten kunde tjata och tjata på folk tills de ville göra som jag ville och att  försöka förklara mig så att de förstod, men då blev alltid folk irriterade på mig och sa att; det räcker nu! Kan du inte bara låta mig vara, eller kan du inte bara vara tyst?

Ja inte konstigt att jag har blivit tyst av mig, jag har väl varit för påfrestande för vissa personer. Att jag kunde umgås med en kompis VARJE dag efter skolan, å jag visste inte riktigt när det var dags att gå, och då blev jag ledsen att de ville att jag skulle gå hem.
Å sen när jag pratar med folk så avbryter jag hela tiden. jag har ibland lust att slå till mig, så jag slutar (i stunden alltså) Man blir så frustrerad av sig själv och att man inte är som alla andra och det blir en hel del utbrott (speciellt under uppväxten). Ja nu blir det utbrott mellan mig och min sambo, fast det känns som att jag ibland tar ut det över min dotter när jag inte vet hur jag skall sätta ord på mina känslor, då blir jag bara frustrerad över allt.
Min sambo märkte av det igår. att nåt inte stod rätt till då jag blev fly förbannad över min dotter när hon skulle rita med en krita på bordet, jag  satte henne ner på golvet (fort alltså) och gick och kastade kritorna.
Då sa sambon; Hon förstår inte vad som hände, och  frågade vad det var med mig och om det är nåt jag ville berätta. Då kom jag på mig själv att jag var ju inte arg på Agnes utan jag var arg på min sambo. Jag fattar inte varför jag inte kan säga saker rätt ut??!!
Det är så skönt att han förstår mig när ingen annan har gjort det innan. Jag hatar verkligen mina utbrott, varför kan man inte bara vara lugn och ta tag i problemen??

Det som är mest frustrerande för mig just nu är att jag sitter ensam hemma och är het passiv och orkar ingenting, att man känner sig så värdelös och vet inte vart man skall börja med all här hemma.
Vi skall ju flytta om ett par mån och det är alldeles för mycket för mig just nu.
När det är mycket på en gång så blir jag som en zombie. Orkeslös och fantasilös.. Usch..

Jag längtar i alla fall tils jag skall hämta Agnes på fsk, bästa stunden på dagen :D

Förlossningsberättelse

Jag var på inskrivning igår hos bm för mitt lilla knyte i magen, känns så kul att kunna prata bebis igen :D
Skall ringa på måndag och boka tid för ultraljud Jippi! Då känns allt så verkligt het plötsligt!
Jag önskar dock att jag hade tid och ork att blogga oftare, skall kika på ny dator nu i helgen å hoppas att jag hittar någon ny, för jag blir galen på min dator som jag måste starta om tv gånger dagligen för att allt hänger sig! Då skall jag nog blogga liiite oftare känner mig på hugget nu.
Men som sagt som rubriken lyder  så skall detta inlägg handla om min förlossning med Agnes som föddes november 2013 (är så himla rädd för att föda nummer två men skall skaffa hjälp för min förlossningsrädsla denna gång)

Agnes skulle komma till oss 6e november 2013, på kvällen började jag få förvärkar lite som mensvärk som kom och gick med 2-3 timmars mellanrum.
Dagarna gick.... tror det var 14 november nu, hade sovit uruselt på nätterna för då var värkarna som starkast å jag fick gå upp i badrummet och gunga höfterna fram och tillbaka, var värre att ligga still, sov inte en blund denna natten, sedan på kvällen blev värkarna starkare å jimmi ringde till förlossningen å jag hade kanske värkar med 6-10 min mellanrum (kommer ej ihåg riktigt) Vi åkte in och jag var öppen 4cm och hade en buktande hinna. Jag fick en sovdos och fick sova på sjukhuset, vaknade på natten vid 2 och gick på toan och fick en rödbrun blödning, och ringde på personal och sa att jag inte kunde sova. Jo sa dom, lägg dig igen och blödningen är normalt.
Så vaknade jag på morgonen och ringde jimmi för att komma å hämta mig för värkarna hade stannat av, vi försökte att få i oss nåt att äta på vägen hem men jag mådde så dåligt så jag åt knappt nåt.
Nu på kvällen den 15:e började värkarna igen. Vid 22 tiden  satt jag i soffan och kände att det hände nåt mellan benen, vattnet gick, jag rusade och satte mig på toan å ropade på jimmi att vattnet gick, han ringde sjukhuset och vi fick åka in, kommer ihåg hur j*vligt det var att åka bilen med värkar, fy alltså, å sen ut i kylan och in på förlossningen, kunde ingen kommit med bår så jag kunde få lägga mig ner!!??

Jag kom in och de mätte mina värkar i typ 45 min och kollade hur öppen jag var, tror det var 7cm öppet nu.
Vi fick en förlossningssal å jag fick lustgas (typ högsta inställningen) jag trodde jag skulle svimma eller kräkas för jag blev så ''full''??, så jag fick lägsta dosen lustgas istället hehe.
Jag kunde inte heller kissa å de gjorde så ont av den fulla blåsan å de fick tömma mig på 600ml. så skönt att få ut allt, de tömde mig en gång till efter ett par timmar igen. Fick prova olika ställningar, sitta på boll vända på mig i sängen sitta på knä vid sänggaveln.
jag hade så ont så jag bad om ryggbedövning men den sattes snett så halva min kropp hade svinont under värkarbetet.. Men jag tyckte att det var bättre än innan så jag trodde det skulle vara så. Så sattde de sedan värkstimulerande dropp så värkarna skulle komma igång igen.
Sen kl 11(tror jag) 16 november började krystvärkarna, jag svettades och önskade att jag var ute i kylan igen. Jag krystade å krystade. Det hände ju aldrig nåt tyckte jag, jag tog i som jag aldrig gjort i hela mitt liv!
Systrarna fick vara två för att ha dragkamp med mig för jag drog omkull den ena, sedan kom Agnes knappt ut så de fick klippa upp mig, sedan kom hon ut en timme senare. Just när hon kom ut så sprack jag även på 3 ställen, då jag sprack kändes det som att någon sågade mig låååångsamt med en rostig såg i underlivet. Det värsta var att jag sprack uppåt mot klitoris. Jag ryser än idag över hur det kändes.
Men nu till det roliga, när Agnes fick komma upp på mitt bröst och bara skrek å skrek å skrek i en timme tills hon somnade (jag tänkte under krystningsvärkarna, hoppas hon skriker för då andas hon::):), å det gjorde hon med råge)

Det bästa med förlossningen var att jag tyckte att ALL mat smakade gudomligt!!! Jag njöt av första koppen kaffe, jag njöööööt av att ostsmörgåsarna smakade så himla gott. Jag bara åt å åt och åt, å det längtar jag till nu när nummer två skall ut!

Hoppas verkligen att denna förlossningen kommer att gå fortare och att jag äter bättre innan å att jag inte spricker igen. var så jobbigt att ligga  bli sydd efter en förlossning.. Man vill bara därifrån så fort som möjligt!!

Fullt upp i schemat och bebis i magen

Jag säger bara äntligen!
Nu ett par månader efter semester och nybesök så har de flest ärenden för mig inom vården kommit igång!
Mitt boendestöd kommer snart igång, måste bara skicka in mina papper, varrför är det så svårt att skicka in ett par papper liksom??! Jag tänker alltid kvällen innan, ja nu tar jag med mig papprena imorgon å så blir det inte gjort ändå. suck
Just nu går jag på en funktionsutredning som sjukhuset kan ha med i min aspergerutredning, hoppas de kommer fram till något. Det är lite jobbigt att man sitter i grupp och jobbar då jag inte är så social av mig, eller ännu värre när det är en massa andra sociala människor som inte har svårt för att prata om ditten och datten å få andra att lyssna, fast jag gillar tystnaden nog mer.. Jag är i alla fall glad att jag kom med i en bra grupp å det känns bra att vara där för personalen är till för oss om det skulle vara något å alla är där på lika villkor..
Idag fick vi skriva på påståenden om hur man var, kändes nästan som att man ville ljuga lite om hur man var, fast det skall man ju inte göra, jag svarade ärligt, fast det var svårt att erkänna allt man tycker är svårt i livet, kändes som att jag tyckte att allt bara var motgångar.. Jaja jag skall ju jobba på saken. får se om de kan ''bota'' mig

Sen har jag gått och blivit gravid med barn nr 2 :D:D. Jag är mer lugn i denna graviditeten än den förra, inte lika orolig, fast jag är mer orolig om det är en eller två där inne, kommer ej ihåg att magen växte så här fort, fast det gjorde den nog förra graviditeten med hehe.

Jag känner att jag vissa dagar äter som en häst just nu och blir hungrig fort efter jag ätit något, ja hellre det är att må dåligt, så jag äter på, undrar hur detta skall sluta!!??
Det är inskrivning för mig nästa vecka hos mvc så jag hoppas man ev kanske får höra hjärtljud, kommer ej ihåg vilken vecka man gjorde det i. Sen är det bara att boka ultraljud, det mest spännande under graviditeten att man får se att det verkligen är något där inne!!
Nu är jag i hmm,,,, vecka 13 tror jag i början av vecka 13 i alla fall. Anars får jag väl höra nästa vecka hur det ligger till.
Bebisen skall nu vara ca 6-7cm långt, jääklar vad det växer fort!!

Längtar tills den riktiga gravidmagen kommer så man inte bara ser tjock ut. Fast det är tur att det är hst och ingen kan syna magen genom jackan haha!

Så nu i början på maj kommer nr 2. Min dotter kom i november, det skall bli skönt att ha en bebis på våren och slippa alla kläder, å bara njuta i trädgården :D

Undvikande

Jag har känns på sista tiden att jag har varit väldigt undvikande, inte svarat på samtal och inte varit på topp i samtal med andra personer. Men jag har tyckt att det varit helt ok för min del, jag BEHÖVER inte vara social och framåt, jag behöver inte se andra människor i ögonen ute i affärerna, och jag behöver inte känna stress för att jag inte svarar i telefonen (vem har egentligen sagt att man måste vara tillgänglig dygnet runt bara för att man har en mobiltelefon??)

Så skönt att få känna att man inte kan vara som alla andra bara för att normen säger det, att man skall vara tillgänglig, trevlig, sitta i telefonen dygnet runt å prata strunt, att sjukhus ringer titt som tätt när man oftast sitter i maten eller på toa. Att de ofta lämnar meddelanden och låter irriterande för att man inte svarat på 5 sekunders ringande, att man skulle ha suttit fastklistrad vid sin mobiltelefon dygnet runt, dock var jag fastklistrad i mitt brödbakande idag och kunde omöjligt ta upp luren med mina kladdiga händer. Så är det bara!

Jag känner dock att jag har vuxit lite i min mammaroll med min dotter. Jag klarar av att ''bara vara'' när jag är med henne när vi är ute, utan att känna att jag ''syns'' som en ung mamma som har noll koll på vad jag gör.
Jag har funnit min roll med min dotter, och älskar henne som mest just nu, och vet att hon älskar mig med. Nu känner jag att mitt liv har en mening, att jag skall vara ett gott föredöme mot henne å att jag lär henne rättvisa i livet och inte vara rädd för att visa vad hon vill.

Förresten har jag nu på senare tid känt mig lite mer ''framåt''. Känns som att jag har en mening med livet som jag inte har kommit på ännu.
Jag har börjat att kolla mer på tv på dagarna och insett att andra människor som jag tycker är intressanta och roliga att lyssna på är de som är lite udda å inte de som jag förr tyckte var perfekta, de perfekta är tråkiga.

Ja så vad skall jag göra med livet då? Det dyker nog upp nångång, nåt som jag brinner för.

Fullt upp

Varit så mycket möten nu för tiden. Hinner knappt vara hemma och orken räcker inte till för att städa upp efter mig. Men det känns ändå ok är jag vet att jag fixar viktiga saker just nu, då får hemmet vänta, fast det är ju en stress i sig när man vill ha det rent.

Jag hade min dotter hela dagen igår å jag fattar inte hur stökigt det kan bli på EN dag?!!

Jag fick göra storröjning igårkväll innan sambon kom hem, för det var det stökigaste jag har varit med om på länge.

Men jag hann inte med så mycket mer än att plocka upp leksaker, diska, torka av i köket och dammsuga.

Jag har en massa tvätt kvar att vika in och hämta upp kläder från torktumlaren, gärna tvätta 3-4 maskiner till så jag får bukt med tvättandet. Sedan mitt uppe i allt som bör göras så har jag säkert 3-4 telefonsamtal om dagen att ta hand om, och papper som skall in till diverse platser, sen förstår jag inte heller vart alla mina pengar tar vägen helt plötsligt heller, eller joo jag har ju åkt buss för tusan! Tror jag laddat mitt kort typ varje resa jag gjort..

Jag väntar å väntar på att ev boendestöd skall komma igång, för jag är urusel på planering, men för noggrann när jag väl sätter igång med saker och ting så det blir kaos över allt annat.

Är helt slut av allt man skall fixa å hålla på med, önskar jag hade ett jobb och BARA kunde fokusera på det, fast verkligheten ser väl inte ut så..

Jag är i alla fall oerhört tacksam att jag fått min diagnos och kan acceptera att jag inte hela tiden måste fixa allt och att det är ok att ta tid till bara mig. Innan så kunde jag springa runt här hemma och inte ens sitta ner 5 min för jag hade så mkt för mig om måste fixas hela tiden, men nu så tar jag mig gärna en timme till att bara vara och göra roliga saker för mig själv, jag intalar mig själv att jag förtjänar det :D

Bara se till att hålla tiden så man inte sitter mer än en timme (jag gillar att jag har koll på saker och ting och att det funkar) Man blir verkligen lite ''uppladdad'' av att ta en timme för sig själv mitt på dagen.

Sen har jag försökt stressa ner när jag inte har möten på dagarna och inte ha för mycket saker planerat på mina hemmadagar. Min psykolog sa att jag skulle göra en sak i taget/en sak om dagen av de tråkiga sakerna (eller de som tar tid för mig), dvs tvätta fönster en dag, städa köket en dag, för annars gör jag allt  på en gång tills jag är helt slut. Hoppas bara jag kan hålla på mina nya ''regler''' hehe. Jättesvårt att låta bli..

När man måste tänka om

Asså jag fattar inte hur normala personer klarar av allt i vardagen, sjukhustider som ändras om, långa telefonköer till diverse myndigheter, folk som tar för lång tid på sig för att hjälpa mig, eller till och med glömmer av mig, att JAG skall hålla koll på myndigheter som glömmer av mig, brukar resultera i att jag får stå utan pengar ett tag för att vissa papper ej skickats vidare som de skall.

Jag älskar att ha många bollar i luften så länge det är saker jag vet att jag kan klara av snabbt utan bekymmer, fast att ringa alla dessa telefonsamtal typ dagligen börjar snart svämma över för min hjärna.
Jag HOPPAS innerligt att mitt boendestöd kommer igång snart, jag går snart i taket av alla jobbiga känslor jag har nu för tiden, som ni kanske redan har (eller inte har )märkt är att jag är inne i en av mina stressperioder, då jag är hyper!! Jag har fixat så mycket saker de senaste dagarna att jag inte tror jag hinner planera in andra saker, jag gör allt ordentligt och direkt. Fast samtidigt har jag ju denna j*vla ilskan som bubblar inombords som gör att jag blir arg på allt som inte går min väg så jag står å svär (i min ensamhet)och slår till saker för att jag kan inte behärska mig, är bara så arg på allt hela tiden.

Min dotters humör gör ju inte heller saken bättre, då hon trotsar allt man ber henne om, att gå upp för trappan, att sluta slå på fönstrerna, att inte hälla ut precis all mat och vatten när man äter, att inte dra ner allt i golvet som hon kommer åt, att be henne sätta sig i sin stol när vi skall äta, att be henne ligga still och inte skrika och sparkas när blöjan skall bytas, att be henne att sluta knuffa på katten, att sluta springa ifrån mig, att sluta kasta lera i ansiktet, att sluta spottas, att sluta klättra upp på vardagsrumsbordet, att sluta hoppa i soffan, och att sluta klättra i soffan, att sluta slå mamma i ögonen, att sluta hoppa på min mage.
jaaa, listan kan göras lång, å sen blir hon så himla arg så fort man säger till henne, hon slänger sig på golvet å skriker å gråter å skriker LEESSEEEEENNNN!!!
MM Snacka om att vilja ha uppmärksamhet HELA tiden, å inte ens en kram får man be om utan att hon skall skrika å bli ledsen...


Sån jäkla tur att man har psykolog att gå hos, så man kan passa på att fråga saker, för jag känner mig helt främmande i allt som händer, blir att man tappar bort sig större delen av dagarna. Å att man fastnar ibland och vet inte vart man skall börja.
Jag är så oerhört tacksam att jag har fått min diagnos, att jag kan börja ''undersöka'' mig sälv och börja fundera på hur man beter sig och varför.

Tur att jag har haft energin att blogga mycket den senaste tiden i alla fall :D Så skönt att få skriva av sig, imon blir det psykologdax för min del i alla fall, det bästa stället att vara på enligt mig, för jag känner mig så befriad när jag fått prata av mig  och fått en massa tips.

Att ständigt känna sig utmattad

När man har asperger så blir man så lätt utmattad av vanliga saker.
Enligt psykologen så blir normala personers batteri uppladdade av sociala situationer medans jag som har asperger blir helt urladdad av det sociala.
Men det är inte bara det sociala som drar energi, för mig tar det mesta energi t ex:

• Planering!! Dvs, hur när och var man skall göra saker, när skall jag städa upp efter mig, hur skall jag åka bussen, vart skall jag sitta etc. Försöka planera och försöka få en helhetsbild av vad som kommer hända under dagen
• När jag är bland människor så försvinner jag in i en dimma och blir helt slut på en gång och glömmer av vad som har hänt, för jag varit så fokuserad på att försöka vara ''vaken''

• Försöka hela tiden vara normal inte stå och välja vilken frukt jag skall köpa i mataffären i en halvtimme, inte stanna upp mitt på gatan för att försöka skriva klart ett sms, inte stiga upp från bussätet innan bussen stannat, inte gå alldeles för fort så jag nästan springer fram, inte svara på frågor, inte har något att tillägga i ett samtal.
• Kan bli irriterad pga att det är ostädat i mitt pysselrum(har varit irriterad på det i tre år nu). Blir irriterad och arg för att folk inte förstår mig eller att de inte kan skynda sig i kön i mataffären etc eller om de tar hela trottoraren när man  går bakom
• Att hela tiden glömma av hur lång tid saker och ting tar, hur lång tid man skall laga mat, hur lång tid min dotter kan sitta still. Blir ofta att jag skjuter upp saker för jag vet inte att man måste göra saker inom en viss tid. Om jag skall iväg någonstans så är jag gärna där en timme innan, så jag vet att jag kommer i tid. Det är oerhört frustrerande att man inte kan planera ''rätt'', jag vill ju att allt skall bli gjord på rätt sätt annars kan man strunta i att göra saker...

Jag klarar ju av att åka buss och gå i affärer mm, men så kan jag vara slut i flera dagar pga av alla intryck, det kan då vara svårt att göra flera saker på en vecka, inte så att jag har bättre saker för mig utan det är så att jag bara vill hem och sitta i soffan och vila flera dagar och ''rensa hjärnan''.
Har vi haft besök eller varit borta så kan jag ha svårt att sova på nätterna för jag får mardrömmar och kan ej greppa verkligheten när jag vaknar, tar en kvart innan jag förstår att jag är vaken och vilken dag det är.

Hos psykologen tankar

Var hos psykologen i veckan. Å man får verkligen tänka till vad man vill ha sagt och allt går i te alltid som man vill när man säger saker. Men det är tur att de överväger att jag kommer att få fortsätta att träffa en psykolog, för jag känner att jag behöver det.
Jag sa att jag oftast tycker att andra ser bättre ut än mig och att deras liv verkar perfekta för de vet precis att alla andra vill lyssna på dom och att de inte skäms för vad de uttrycker.
Jag är helt tvärt emot. Jag vågar inte säga vad jag tycker, för jag vet hur jobbig och egoistisk man låter om man måste ha något att tycka till om hela tiden. Men ibland måste man verkligen ta plats fastän man inte alltid måste vara trevlig och glad. Men det är svårt på båda sätten för mig i alla fall. Att utrycka mig både glatt och ifrågasättande. Jag blir hellre tyst och undviker sådant. Men jag undrar om man verkligen måste vara sån. Kan man inte bara få vara utan en massa åsikter och få folk att lyssna på en hela tiden om man ändå inte har något viktigt att säga?
Kanske är så att jag umgåtts med fel människor som har fel åsikter enligt mig.
Jaja, min psykolog sa att jag skulle testa att försöka vara denna glad öppna åsiktsfulla personen som jag tror att jag måste bli för att bli uppskattad som en vanlig person. Ja låtsas kan man ju ( det är jag tyvärr för bra på) men innerst inne så blir det svårare för mig att bara vara bland människor då de tar så mkt energi pga att jag tycker att de har underligt sätt att vara på å att fe troratt deras åsikter skall gå i akyarna för att de har något att tillägga. Nä jag behåller nog mitt vanliga jag ett tag till...
Jag kommer  ihåg att jag drömde som liten att jag hade hamnat i fel familj och att jag inte skulle vara i min familj egentligen, flr jag passade inte in, jag tyckte alltid att ingen förstod mig oavsett hur jag bad alla att förstå mig. Känns som att man sa en sak så blev allt helt tvärt om. Tyvärr så tyckte jag själv att jag var bättre än alla andra i min närhet, att jag bara själv visste hur allt stod till (på mitt sätt). Å att deandra var dumma som inte fattade vad jag pratade om. Men nu är det tvärt om. Nu e man vuxen å då är man klassad som dum om man inte har "rätt" åsikt eller beter sig rätt, och följer alla oskrivna regler.
Jag vill inte vara den som sitter på tjejmiddagar och bara pratar strunt. Fy sån slöseri med livet! Eller som i bebis och barnvärlden man befinner sig i då alla skall skryta om sina små änglar fast man vet själv att alla är olika och inget går att jämföra.
Allt skall jä föras hit och dit, om man är en bra mamma, vilka kläder man använder, hur ekologisk man är, hur tidigt man börjar med smakportioner etc.. Sen längtar mammorna tillbaka till sina jobb istället..

Tänk om man hade vetat tidigare

Ja. Tänk att man själv väljer sina vägar i livet redan som ung. Att man själv får välja om man vill ha hjälp eller inte för de vuxna inte ser hur man mår på insidan.
Man kan vara glad på utsidan och spela med, så kanske man inte behöver hjälp.
Jag är glad att jag tog tag i att söka psykologhjälp och få en utredning till slut, även om jag i vuxen ålder kände mig så stark/svag att jag till slut fick söka hjälp på egen hand.

Nu till kritan varför jag trodde, eller visste att jag var annorlunda mot ''alla andra''
När jag gick i skolan så var jag redan stressad som barn, det blev för mycket intryck för mig då jag som sex-sjuåring började skolan. Blev så att jag fick tics för att jag var så stressad. Blev ju såklart retad för detta, kunde inte sluta ticsa och fick till svar av mina föräldrar att det ''växer säkert bort'' inget att oroa sig för.
NE ingen hjälp för mina tics och jag visste inte heller att man kunde få hjälp för det så jag fick helt enkelt leva med det och att ticsen blev värre i vissa perioder i mitt liv som var extra stessade gjorde ju inte saken bättre, tex när mina vänner inte ville vara med mig efter skolan, när min syster ringde mina vänner och lekte med dom utan mig, när jag inte blev bjuden på kalas osv.

Jag visste ju inte då som liten att detta inte var normalt (utan detta förstår man ju som vuxen, när hjärnan är mer utvecklad)
Jag som barn fick byta klass för att jag inte utvecklades och hängde med mina gamla klasskamrater så jag istället skaffade nya vänner som inte jag kände sedan skolstarten, jag försökte vara rolig på min egen bekostnad så att jag skulle vara en rolig kompis att vara med.
Men det ångrar jag nu i efterhand då det blev så att folk kunde köra över mig när det passade för jag hade ju ingen egen självkänsla..

Så under skolåren fortsatte jag att vara den ''duktiga'' tjejen i skolan (jag älskade när jag fick gå på utveckligssamtal och höra att jag var duktig i skolan men räcker aldrig upp handen i klassrummen, och vågar)  och briljerade med att alltid klara av alla prover i skolan galant men var fortfarande inte klar i huvudet på lektionerna och fick inte in någonting för det var för stökigt på klasserna.
Så fort jag idag skall göra saker bland folk så ''försvinner'' jag och ett annat jag tar över, ibland är det en cool rolig tjej och ibland blir jag tysta musen, det blir som en blackout och jag vet inte vad jag gör, typ som en minneslucka. För jag blir så fokuserad på att jag skall vara framför andra människor så jag tappar mig själv. Det är mest därför jag undviker att vara med andra människor.
Det känns även som att andra människor talar ett annat språk än en själv, jag klarar inte av att höra vad andra gjort eller vilka de känner har gjort med dom, det ger mig ingenting, för jag kan ej själv relatera till situationer jag själv inte varit med i och så kan jag heller inte säga något tillbaka för jag har inget att säga. Lättare att prata med min dotter som pratar om ''nuet'' hela tiden :D Då kan jag med relatera till att, JA det sitter en liten fågel utanför fönstret :D:D
Jag tror att min hjärna har stannat lite i det sociala och hellre fokuserat på andra saker, men VAD undrar jag fortfarande. Ja vad skall det bli av mig när min hjärna arbetar så mycket på en annan plats...

Huvudvärk

Min dotter började på förskolan denna veckan och jag har haft det svårt med att ha både sambo och dotter hemma under semsetern, då det blir mycket stress för mig att vara ''tillgänglig'' dygnet runt. Kan inte ta för mig att ha en lugn stund ifred. Jag har försökt att stänga in mig i mitt pysselrum för att få en stund ifred men jag kan inte göra någonting vettigt för jag tänker på att jag behöver vara med min sambo och dotter hela tiden.
Men nu har ju hon som sagt börjat på förskolan och sambon börjat jobba. Jag är hemma på dagarna pga min diagnos. Jag önskar att någon kunde få min hjärna att stänga av ibland, jag förstår inte hur andra människor kan filtrera vad som är viktigast att tänka på och när saker skall göras och när saker skall bli klara.
När jag skall stå och laga mat så vill jag helst göra klart maten så fort som möjligt men det kommer annat ivägen. Helt plötsligt får jag ''tråkigt'' under matlagningen så jag rensar rent skafferiet på gamla varor, skurar golven och putsar fönsterbrädor, sätta igång en maskin tvätt mm. Sen får jag ropa på sambon för jag inte hunnit duka fram eller hunnit hacka grönsaker så han får komma och hjälpa mig.
Jag tror det har att göra med energin jag har att all energi kommer som en våg över mig och då blir jag manisk och får sedan sota för det med huvudvärk ett antal dagar efteråt..
Men när jag får sån energi så känner jag mig oftast riktigt arg och stressad (såklart om man har tusen bollar i luften samtidigt) Men om jag är ensam hemma och får sån energi så är jag oftast glad men då får jag typ huvudvärk i samma stund som jag behöver använda energin, då blir jag ledsen att jag inte fick göra något effektivt den dagen.. Så här ligger jag i soffan och bloggar istället med en satans huvudvärk :(

Funderingar om diagnosen aspergers

Har ju som sagt fått min diagnos aspergers och har äntligen fått hoppet tillbaka om att jag duger som jag är.
Jag blir verkligen faschinerad av andra personer med aspergers och även personer som jag själv tror har aspergers, speciellt då de visar upp sin talang, sen går man ju själv och undrar om man har talang för saker och ting. Har alltid känns mig trög i sociala sammanhang för min hjärna kan inte tolka personers ansiktsuttryck, så jag tar alltid allt ordagrant, och personer måste verkligen vara tydliga med mig om saker och ting annars får jag för mig att de menar annat än vad de säger. När jag sitter i konversation med andra människor(på telefon eller i verklighet) så går min hjärna på högvarv, jag tänker 3-4 meningar på samma gång innan jag svarar personen och då kan det ibland vara svårt för min hjärna att välja ut meningen som passar bäst i sammanhanget, eller vänta tills personen pratat till punkt om jag redan vet vad de skall säga. Det är irriterande jobbigt att hela tiden behöva avbryta folk eller när andra pratar för länge, för då blir jag så utmattad av allt jag tänker så jag behöver vila, det blir så mycket för mig så jag inte ens kan se vad som finns i rummet och allt blir suddigt för mig och jag måste koncentrera mig på att SE saker istället, så efter ca 30-40 min så behöver jag en paus om jag är med andra människor för att kunna få fokus igen.

Men jag hoppas på att jag kan använda mitt ''snabba uträknande'' som min hjärna håller på med till något positivt. Ibland kan jag säga saker som inte folk förstår, men som är helt försåeligt för min hjärna, därav har jag alltid känns mig dum i jämförelse till andra jämnåriga människor, har alltid haft bättre kommunikation med äldre människor för de pratar inte ''strunt''.

Har i alla fall fått höra nu på sista tiden att jag är bra på saker mm och att jag inte skall ge upp det jag är bra på fat jag tycker att vissa saker är en barnlek och jag tröttnar för snabbt för när jag väl har lärt mig något så vill jag hela tiden ha mer utmaning.. Blir saker för lätt för mig så måste jag skaffa svårare utmaningar hela tiden..

Jaja, det var skönt att få skriva av sig när det var så länge sedan. nu hoppas jag bara på att sjukvården mm gr mig den hjälp jag vill ha och ev ett anpassat jobb i framtiden så ja kan använda mina färdigheter på RÄTT sätt :D

Husvisningar stress!! Och gipsbokstäver

Ja när man väl har bestämt sig för att flytta så är det svårt att stoppa drömmandet när man går på husvisningar.. Nu har vi varit och kikat på tre hus. Å fy va jobbigt det är när saker i te går som man hade tänkt sig. Antingen så är det fel på huset eller så är det fel på mäklarna eller så är det fel på bankmännen.. Suck säger jag bara. Och nu är det lite stress och oro här hemma. Både osäkerhet om huset och om lånet :(
Men som tur e så kommer det alltid att dyka upp flera hus i framtiden kanske billigare. För banken räknar ju tyvärr på om vi skulle kunna äga 2hus samtidigt å det kanske man inte har råd med!!??
Å såklart att vi kommer att få sålt vårat hus när andra ruckelhus i närheten blir sålda.
Jaja. Får väl ta det som det kommer.
Nu till lite andra roliga saker.
Jag har börjat gjuta i gips och har helt fastnat för dessa gipsbokstäver som jag tillverkar på löpande band här hemma. Såå himla kul!
Gjorde en text i min dotters namn och har sedan testat mig fram bland olika dekorationer☺☺

Lite annat pyssel i mini hama som blivit kylskåpsmagneter

Lite fler örhängen i mini hama

Ja det blev många bilder i förra inlägget så här kommer resten av örhängerna jag gjort hittills

Örhängen i mini hama

Har gjort en massa örhängen i mini hama den senaste tiden. Intresset för pärlpysslandet dök upp igen då en vän visade vad hon hade gjort av pärlorna så sedan dess har jag varit lite besatt kan man säga

Pysslat med betong

Alla friska

Nu äntligen verkar Agnes slemhosta lugnat ner sig på nätterna. Hon vaknade dock imorse vid 5 och  några hostattacker. Så det blev att ta å lägga henne i våran säng. Men jag tyckte det var mysigt att ligga å ha henne nära å klappa på henne så hon kunde försöka somna om och inte börja gråta av all jobbig hosta, slutade dock med att jag hade hennes blöjrumpa i mitt ansikte och hennes ben liggandes över min axel. Men jag lät henne somna så, jag somnade likaså i den ställningen haha.
Men så skönt att hon inte är sjuk i alla fall. Sambon har ju varit sjuk till och från i 2 veckor nu. Men nu är han äntligen återställd. Jag har även varit påverkad(inte så mkt, kass i magen och minskad matlust) man känner verkligen i kroppen när man är helt återställd. Jag slapp ju i alla fall feber och frossa som sambon fick stå ut med, stackarn..
Jag har haft sån energi på sistone. Jag har startat upp min "nya livsstil".
Jag tar mig en extra promenad när jag lämnat på förskolan (idag blev det inget för det spöregnade)
Jag har slutat äta kött (pga att jag kunde inte få i mig kött hur väl jag än försökte.. Kanske bäst att utesluta det helt..)
Å det är sååå mycket godare med vegetarisk kost, mycket roligare fräschare recept. Sen behöver man inte tänka/vara orolig för om maten är rå (i de flesta fall).
Sen har jag tappat lite i vikt med på 2-3veckor. Tror jag har gått ner ca 2kg. Har bara 2,5kg kvar tills jag känner mig nöjd :)
Sen är det även så att vi börjar kika på lite nya hus eftersom vi vill bo i mindre hus 😆. Hur ofta tänker man att man bir för stort liksom? ?!!
Vi har lite för mycket dö-yta. Känns som att vi bara bor i ett rum ändå fast man bor i en 7 rummare..
Vi vill ha 100kvm mindre hus med högst 1 trappa. Och lite närmre nån affär. Hoppas å håller tummar å tår att det går att få sålt vårat hus i den prisklass vi kan tänka oss att sälja det i och att vi kan göra det smidigt med ett nytt husköp. Vi har planerat in en visning på ett hus inom en vecka så det skall bli spännande även om vi kanske inte kan köpa huset ändå. Men kul att gå å kika i alla fall.

Nä nu skall jag sova och hoppas att dottern sussar gott inatt..

Autism

Det känns skönt att veta trots att man hela livet redan förstått att man varit annorlunda.
Alla dessa utbrott man inte förstått, alla frågetecken som dykt upp i huvudet när man inte förstått, panikattackerna man fått utan att veta varför.
har alltid sett till andra människor hur man "beter" sig. För själv har man ingen aning, har ingen aning varför folk blir arg på en om man inte är som alla andra.
Känslorna för saker och ting har alltid varit för starka för mig. För höga ljudnivåer i klassrummen. Jag kunde bli så arg inombords och ville bara gråta för jag inte kunde läsa min bok i klassrummet.
Har svårt för att vara "medveten"  när jag äter min mat, får ofta illamåendekänslor för jag glömmer av mig och är stressad av att äta, blir ofta så att jag trycker i mig maten eller skjuter upp ätandet tills magen skriker efter mat..
Sen e det ju det här med kontakten med människor. Människor som är så komplicerade. Människor som har tusen frågor, tusen påpekanden och tusen onödiga saker de bara måste prata om.. Ja suck, allt behöver inte alltid bli mera komplicerat än vad det redan är. Och behöver man göra sig dummare än vad man är? Hmm, jag kanske skall skriva en hel bok om ämnet komplicerade människor men det blir nog ingen rolig bok.

Nu till en roligare grej. Jag skall sälja mitt hantverk och lite annat på Frufällans marknad :)
Man får ha sina grejer där månadsvis i en bokhylla :)
Skönt att få rensa ut här hemma och få sålt lute grejer.då blir man sugen på att pyssla mera grejer :)
Mm, skall försöka sova nu, men det är lite svårt när man ligger mellan två snarkgrisar......
God natt och hoppas att alla längtar framåt i livet :) !!

Lite loppisfynd :D

Åkte iväg till öppna förskolans loppis idag och kom hem med dessa till Agnes!

Alltihop för endast 49kr!!!
Det kallar jag fynd.
Känns så onödigt att köpa elt nya kläder när man kan köpa nästan oanvända kläder på loppis, skulle dock aldrig köpa trasiga eller fläckiga kläder, det får Agnes fläcka ner själv hihi.

Sedan har det inte hänt så mycket på sistone, Agnes farfar kom på besök igår med massa fika och gosedjur till Agnes.
Har känt mig extra trött och slö i kroppen på sistone och magen har varit ur balans (har blivit stor som en ballong var kväll och gjort ont), så idag gick jag till hälsokosten och köpte silicea tarmcreme, känns som att käka hårgele...
Jaja men jag hoppas verkligen att magen lugnar ner sig och att jag kan äta normalt igen utan att vara uppblåst och illamående.
Har ju även känt mig extra stressad nu för tiden utan att veta varför, fast på onsdag skall jag iväg till sjukhuset för en speciell grej jag har väntat på i några år nu, så det är nog det som gör mig stressad och ängslig, får provsvaret på en grej som eventuellt kan få mig att släppa min oro.

Så jag biter ihop tills på onsdag då..
Strax hämtas dottern på förskolan och jag skall se till att få ett par grejer undanstökade så det inte klias i hennes fingrar som vanligt hehe..

Till ögonläkaren, nagel i ögat och matförgiftning

Ja nu var det ju inte så att jag skulle till ögondoktorn, men Agnes skulle.
Men vill ändå berätta om vilken tortyr denna veckan har varit.

Det började i fredags. Jag och sambon åt av min hemlagade mat första dagen var allt ok, dagen efter åt han på jobbet å jag åt hemma, Agnes ville inte äta av maten, tur det! För på kvällen runt tio låg sambon på toaletten å sedan var det visst dags för mig att ligga där ett tag, fy fan va hemskt! Sån tur att Agnes inte åt en bit av maten, vi får hoppas att det var just den maträtten som vi åt av som vi blev dåliga av annars vet jag inte vad jag gör! (vill dock inte skriva vilken maträtt ifall nån läsare tar illa vid sig).
Men just nu känns det som att jag sanerar köket var dag med klorin mousse och vågar knappt röra maten pga att få i ev bakterier i maten.. Jag vill bara slänga all mat å börja om på nytt i kyl och frys.

Dagen efter mådde man ju inte bra alls, illamåendet hade ju blivit mildare (tror jag sov bara nån timme på hela natten) Hade ont i hela kroppen och gick inte att äta något, ja det tog väl nästan flera dagar innan man var helt återställd och kunde känna sig helt normal igen. Hoppas jag ALDRIG får uppleva det igen, fast vid tillfället så tänkte jag för mig själv; förlossningen var ju värre!

Jaja nu till andra tråkigheter, igår morse drog vi kvar lite i sängen jag å Agnes å hon är ju överallt den ungen, å tjoff sa det! Hennes nagel fastnade i mitt öga, jag drog loss henne (fy va ont det gjorde! å tårarna sprutade).
Jag hade fått ett mindre jack i ögat(regnbågshinnan), gjorde ont resten av dagen tråkigt nog, men idag är det återställt :D Ögat är självläkande och det kommer ev att kännas av var morgon tills det blivit helt läkt.

Idag var jag och min dotter hos ögonläkaren för att göra en uppföljning av tidigare besvär, hon HATAR verkligen de läkarna, hon skriker, tjuter(låter som att de misshandlar henne), sparkas och bölar. Men vi fick ju nästan tvinga henne för man fick inget stopp på henne, jaja det är min tjej det.

Å på vägen hem i bussen börjades skrikandet och bölandet och sparkandet igen, till slut fick jag sätta henne i bussätet bredvid mig (tur att det har bälten just på den bussen).

Sen lde jag märke till andra föräldrar som har sina barn i väntrummen när man själv är där med sitt barn(nu inget negativt om barnen men dock föräldrarna).
Min dotter lekte med en leksak, då skyndade sig ett äldre barn fram och ryckte åt sig leksaken, inte ett ord från barnens föräldrar. Sedan vill de att barnen skall röra på sig så föräldrarna ser till att barnen får gå runt lite, å föräldrarna springer runt å skäller på barnen non stop för att barnen går runt för mycket!!??  Barnen ville känna på dörar mm, ja vad kan hända liksom? Att dörren går sönder??

Joggerjeans från Kappahl!

Äntligen fick jag tag på mina jeans till slut!
Det är ett par joggerjeans och är supermjuka som joggingbyxor, men är jeans.
Var ju som sagt ute i helgen på jakt efter dessa och med min vanliga otur så var ju min storlek slut men hon i kassan sade att de hade kvar i centrum, så idag åkte jag till centrum men där fanns ett par kvar i storlek 34. Ville ha 36 , men jag testade ändå, jippi, satt som en smäck!
Så de fick åka med hem idag. Inga missförstånd nu, men dessa jeans är jättestora i storlekarna, jag som normalt har 40 i byxstorlek (31 i jeansstorlek) fick ha 34!!

 

Här är i alla fall en bild på jeansen, får se om jag kan ta en bild nån annan dag då de sitter på :D

Har även börjat med en liten ny hobby, haha. 

Jag har börjat göra nyckelringar, så himla kul! Dvs göra lite bling bling till nyckelknippan. 

Handsydda hjärtan

Sydde för ett litet tag sedan ett par hjärtan i shabby chic stil, sålde några på loppis och har nu fotat de jag har kvar, så titta och njut, för de är så fina!

 

Detta rödrutiga är baksidan på översta trippelhjärtat

Betongänglar

Nu har mina änglar gjutit klart, lite svårt att få bort alla bubblor men jag tycker att de är vackra ändå, för de blir unika :D

Jag säger bara åå, va änglar är vackra!

Min dotter hittar på så knäppa saker när hon är ensam(när hon skall sova)

Vi hade igår nattat dottern hörde att hon gnällde till och från, som hon gör ibland.
Men när jag och sambon sedan skulle lägga oss så kikade han till henne och ropade på mig; Hon e ju naken, tagit av sig pyjamasen, blöjan å allting!!
Haha, dumma lilla onge. Hon hade lyckats dra upp dragkedjan på pyjamasen och till och med knäppt upp blöjan, inte konstigt att hon var lite gnällig vid nattningen, haha.
Glömde säga att hon e 15 mån nu och utvecklingen går så fort nu så man inte hinner med!
Å min lilla plutta, nu e du inte så liten längre :D

Ut till Borås idag

Idag skall vi på vanlig rundan å handla som vi gör varje lördag.
Jag har fått soan på ett par jeans på Kappahl som jag måste testa :)
De har även en outlet med kläder (typiskt borås med outlets). Hoppas ävenpå att hitta nåt där till Agnes, hon behöver en ny vårjacka så vi får hoppas det är öppet idag :)
Jag satte igång lite betonggjutningsprojekt igår em så får hoppas att de blir bra, det blur en stor ängel! Imorgon skall den ur formen, jippi!
Ha en bra dag ni alla andra. Och lämna gärna en kommentar så gör ni min dag!

Sjuk och hes men pysslar ändå!

Usch va jobbigt att vara hes, det gör så ont i halsen. Sen har man ju en massa slam i halsen som tyvärr måste killas å då hostar man så det känns som tusen nålar i halsen. suck..
Skall ge er en inblick i vad som hänt senaste tiden.

• Jag försöker pyssla för fullt, har stått på loppis och tyckte det var kul att sälja mina handgjorda saker, så jag fyller upp lagret haha
• Min dotter började gå när hon var prick 15 mån dvs 12 dagar sedan :D Nu e det full rulle och leksakerna letar sig långsamt men säkert ut från hennes rum.
• Doktorn har hört blåsljud i hjärtat på min dotter, så det blir en remiss till en specialist som får lyssna, så jag sitter spänt och väntar på remissen och håller tummarna att det inte är något allvarligt..
• Jag har börjat med en ny hobby, Betonggjutning!! Å så kul det är! Jag som inte annars gillar prydnadssaker, så nu kommer jag få massor av betong! Men det är meningen att jag skall ställa ut en del i trädgården till våren och även sälja av en del på bla annat loppisar mm.

 

Ja här fick ni se lite av mina alster än så länge :D

Och fler kommer det att bli! För det var ju sjukt roligt att gjuta :D

Tur att man han plats för att stå och göra sånt här (källaren är ju stor med bra utrymme för sånt här pyssel)

Får bjuda på en liten bild på mig med som avslut på detta blogginlägget :D

 Bye bye! Och glöm ej att lämna en kommentar när ni kikar in, sånt uppskattas!!

Sjukstuga

Nä usch min lilla flicka fick feber idag, 38.7grader.
Hon har hostat hela natten lång så hon måste vara trött vid det här laget. Så typiskt att det var under inskolningsveckan. Jaja men enligt personalen så verkar det gå bra för henne så det skall inte vara någon fara med att lämna henne första gången på måndag. Skall vara med en halvtimme på måndagen innan jag beger mig iväg.
Har varit en tuff natt med många uppvaknanden, både mamma och barn trötta idag.
Å så fyller jag år idag!! Jippi! Ännu ett år äldre.
Men jag fick min present av sambon redan för några veckor sedan. Fick en ny mobiltelefon, min gamla var helt slut på mittknappen, så det fick bli en mobil utan någon sådan knapp :D
Dvs en LG Bello, än så länge är jag jättenöjd!!!!

Ja nu ligger lillan och sover, får se om hon vill ta flera sovstunder under dagen eller om hon orkar vara uppe.
Det jobbigaste är nog att se till att hon får i sig något att äta, allt irriterar ju den lilla halsen å hon hostar å hostar. Det blir mycket fruktpureer, yoghurt och kokta grönsaker istället för burkmaten, verkar som att hon inte gillar något med ''matsmak''.
Bara hon får i sig något i alla fall. Vatten försöker jag få i henne så mycket det bara går, har läst att det kan tunna ut slemmet i halsen så det blir lättare för henne att hosta upp.
Å stackars min lilla tjej, men snart är hon bättre :D

Att lämna på förskola

Idag har jag för första gången i min dotters liv lämnat henne ensam hos andra, dvs förskolan.
Hon fick bli lämnad en hel timme ensam idag, å så tomt det ekade här hemma den långa timmen. Kändes som att man inte ens hade barn längre.
Men allt gick bra idag och enligt personalen så är min dotter väldigt ''allvarlig''. Hehe ja hon hade på sig sina tjocka ytterkläder när de var ute och kunde ju inte röra sig som hon brukar, jag kom och hämtade henne när de var ute och fick ta del av den allvarliga minen, ja hela vägen hem tills hon fick leka hemma som vanligt då släppte minen.
Tror hon satt å funderade hur hon skulle rymma eller nåt haha.

Jaja. imorgon skall jag testa på att lämna henne två timmar, å va läskigt, men tur att det är nära hem i alla fall.
Jag kan se förskolan från mitt fönster, kanske skall man dra fram kikaren ändå?.. hehe, ne så paanoid får man inte vara.

Trodde det inte skulle kännas såhär att lämna iväg henne, men det blir väl lättare för var gång man lämnar å då slipper man sitta orolig ifall nåt händer..

Lite virkat på sista tiden

Tycker det är så kul att jag har fått tillbaka lusten att virka igen. I alla fall i små skalor och det får jag nöja mig med då jag har barn hemma.
Det har blivit en del napphållare och bebissaker, tycker det är roligare att virka för att sälja vidare mina verk, för jag får annars ångest av att behålla för mycket här hemma, så jag säljer alltid av en del lite billigt så jag ev kan kan köpa nytt material och göra nya grejer. Det är det som driver mig, att få testa på nytt, nya färger, nya utmaningar, mönster mm

Den lila napphållaren är SÅLD

 

Ja här kom det upp en del bilder på vad jag har fixat med under den senaste tiden, kanske därför jag inte bloggat på ett tag, hehe.

Men nu e jag tillbaka!

Jag får sån energi ibland då jag mått bra ett par dagar så jag får passa på då jag inte är för trött.

Har även fått ordinerat d-vitamin för att jag är trött, hoppas verkligen att de hjälper :D Dyra som satan var de med, så jag hoppas det är en superdunderprodukt :D

Ja just det, det som jag har virkat på de övre bilderna är en barnvagnsmobil i form som ett moln med fäste för att kunna hänga i suffletten på barnvagnen.

Sedan är det ett par napphållare som jag har till försäljning om ni är intresserade?

I slutet är det nyheter med clips till napphållare som jag skall virka på för fullt med :D

Å så härliga vårfärger det fanns på de nya clipsen :D:D

Återkommer snart igen med fler av mina handgjorda produkter (smycken, scrapbooking, rainbow loom mm)

ÅÅ så kul att skapa, skulle kunna sitta en heldag å skapa,skapa,skapa.

Vad pysslar ni med, ni som kikat in här?

Blir superglad av att få höra från er som läser min blogg!! Har sett att det är en del som tittat in under tiden jag varit borta :D Å det gläder mig, då får jag ork att återigen lägga upp nya inlägg här i bloggen :D