Hos psykologen tankar

Var hos psykologen i veckan. Å man får verkligen tänka till vad man vill ha sagt och allt går i te alltid som man vill när man säger saker. Men det är tur att de överväger att jag kommer att få fortsätta att träffa en psykolog, för jag känner att jag behöver det.
Jag sa att jag oftast tycker att andra ser bättre ut än mig och att deras liv verkar perfekta för de vet precis att alla andra vill lyssna på dom och att de inte skäms för vad de uttrycker.
Jag är helt tvärt emot. Jag vågar inte säga vad jag tycker, för jag vet hur jobbig och egoistisk man låter om man måste ha något att tycka till om hela tiden. Men ibland måste man verkligen ta plats fastän man inte alltid måste vara trevlig och glad. Men det är svårt på båda sätten för mig i alla fall. Att utrycka mig både glatt och ifrågasättande. Jag blir hellre tyst och undviker sådant. Men jag undrar om man verkligen måste vara sån. Kan man inte bara få vara utan en massa åsikter och få folk att lyssna på en hela tiden om man ändå inte har något viktigt att säga?
Kanske är så att jag umgåtts med fel människor som har fel åsikter enligt mig.
Jaja, min psykolog sa att jag skulle testa att försöka vara denna glad öppna åsiktsfulla personen som jag tror att jag måste bli för att bli uppskattad som en vanlig person. Ja låtsas kan man ju ( det är jag tyvärr för bra på) men innerst inne så blir det svårare för mig att bara vara bland människor då de tar så mkt energi pga att jag tycker att de har underligt sätt att vara på å att fe troratt deras åsikter skall gå i akyarna för att de har något att tillägga. Nä jag behåller nog mitt vanliga jag ett tag till...
Jag kommer  ihåg att jag drömde som liten att jag hade hamnat i fel familj och att jag inte skulle vara i min familj egentligen, flr jag passade inte in, jag tyckte alltid att ingen förstod mig oavsett hur jag bad alla att förstå mig. Känns som att man sa en sak så blev allt helt tvärt om. Tyvärr så tyckte jag själv att jag var bättre än alla andra i min närhet, att jag bara själv visste hur allt stod till (på mitt sätt). Å att deandra var dumma som inte fattade vad jag pratade om. Men nu är det tvärt om. Nu e man vuxen å då är man klassad som dum om man inte har "rätt" åsikt eller beter sig rätt, och följer alla oskrivna regler.
Jag vill inte vara den som sitter på tjejmiddagar och bara pratar strunt. Fy sån slöseri med livet! Eller som i bebis och barnvärlden man befinner sig i då alla skall skryta om sina små änglar fast man vet själv att alla är olika och inget går att jämföra.
Allt skall jä föras hit och dit, om man är en bra mamma, vilka kläder man använder, hur ekologisk man är, hur tidigt man börjar med smakportioner etc.. Sen längtar mammorna tillbaka till sina jobb istället..