Skall ringa på måndag och boka tid för ultraljud Jippi! Då känns allt så verkligt het plötsligt!
Jag önskar dock att jag hade tid och ork att blogga oftare, skall kika på ny dator nu i helgen å hoppas att jag hittar någon ny, för jag blir galen på min dator som jag måste starta om tv gånger dagligen för att allt hänger sig! Då skall jag nog blogga liiite oftare känner mig på hugget nu.
Men som sagt som rubriken lyder så skall detta inlägg handla om min förlossning med Agnes som föddes november 2013 (är så himla rädd för att föda nummer två men skall skaffa hjälp för min förlossningsrädsla denna gång)
Agnes skulle komma till oss 6e november 2013, på kvällen började jag få förvärkar lite som mensvärk som kom och gick med 2-3 timmars mellanrum.
Dagarna gick.... tror det var 14 november nu, hade sovit uruselt på nätterna för då var värkarna som starkast å jag fick gå upp i badrummet och gunga höfterna fram och tillbaka, var värre att ligga still, sov inte en blund denna natten, sedan på kvällen blev värkarna starkare å jimmi ringde till förlossningen å jag hade kanske värkar med 6-10 min mellanrum (kommer ej ihåg riktigt) Vi åkte in och jag var öppen 4cm och hade en buktande hinna. Jag fick en sovdos och fick sova på sjukhuset, vaknade på natten vid 2 och gick på toan och fick en rödbrun blödning, och ringde på personal och sa att jag inte kunde sova. Jo sa dom, lägg dig igen och blödningen är normalt.
Så vaknade jag på morgonen och ringde jimmi för att komma å hämta mig för värkarna hade stannat av, vi försökte att få i oss nåt att äta på vägen hem men jag mådde så dåligt så jag åt knappt nåt.
Nu på kvällen den 15:e började värkarna igen. Vid 22 tiden satt jag i soffan och kände att det hände nåt mellan benen, vattnet gick, jag rusade och satte mig på toan å ropade på jimmi att vattnet gick, han ringde sjukhuset och vi fick åka in, kommer ihåg hur j*vligt det var att åka bilen med värkar, fy alltså, å sen ut i kylan och in på förlossningen, kunde ingen kommit med bår så jag kunde få lägga mig ner!!??
Jag kom in och de mätte mina värkar i typ 45 min och kollade hur öppen jag var, tror det var 7cm öppet nu.
Vi fick en förlossningssal å jag fick lustgas (typ högsta inställningen) jag trodde jag skulle svimma eller kräkas för jag blev så ''full''??, så jag fick lägsta dosen lustgas istället hehe.
Jag kunde inte heller kissa å de gjorde så ont av den fulla blåsan å de fick tömma mig på 600ml. så skönt att få ut allt, de tömde mig en gång till efter ett par timmar igen. Fick prova olika ställningar, sitta på boll vända på mig i sängen sitta på knä vid sänggaveln.
jag hade så ont så jag bad om ryggbedövning men den sattes snett så halva min kropp hade svinont under värkarbetet.. Men jag tyckte att det var bättre än innan så jag trodde det skulle vara så. Så sattde de sedan värkstimulerande dropp så värkarna skulle komma igång igen.
Sen kl 11(tror jag) 16 november började krystvärkarna, jag svettades och önskade att jag var ute i kylan igen. Jag krystade å krystade. Det hände ju aldrig nåt tyckte jag, jag tog i som jag aldrig gjort i hela mitt liv!
Systrarna fick vara två för att ha dragkamp med mig för jag drog omkull den ena, sedan kom Agnes knappt ut så de fick klippa upp mig, sedan kom hon ut en timme senare. Just när hon kom ut så sprack jag även på 3 ställen, då jag sprack kändes det som att någon sågade mig låååångsamt med en rostig såg i underlivet. Det värsta var att jag sprack uppåt mot klitoris. Jag ryser än idag över hur det kändes.
Men nu till det roliga, när Agnes fick komma upp på mitt bröst och bara skrek å skrek å skrek i en timme tills hon somnade (jag tänkte under krystningsvärkarna, hoppas hon skriker för då andas hon::):), å det gjorde hon med råge)
Det bästa med förlossningen var att jag tyckte att ALL mat smakade gudomligt!!! Jag njöt av första koppen kaffe, jag njöööööt av att ostsmörgåsarna smakade så himla gott. Jag bara åt å åt och åt, å det längtar jag till nu när nummer två skall ut!
Hoppas verkligen att denna förlossningen kommer att gå fortare och att jag äter bättre innan å att jag inte spricker igen. var så jobbigt att ligga bli sydd efter en förlossning.. Man vill bara därifrån så fort som möjligt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar