När man känner sig riktigt värdelös

En personal som jobbar på den arbetsmarknadspolitiskak progrmmet som jag går på har varit sjukskriven ett tag, två tre månader.

Jag var lovad en praktikplats utav denne, jag har gått varje vecka och frågat efter henne, eller om de hört något om praktiken.

Praktiken blev ej av, trots att denne person  med en annan person lovade mig att de intw ville skicka ut mig i praktik om det ej leder till något jobb i slutändan. Denne personen brydde sig mycket om mig å jag kände att det var lätt att prata med henne,. men nu FÅR jag inte prata med henne, fast hon befinner sig på plats, denne ber mig att prata med den nya personalen som haon har bett att ta över mina ärenden..

Jag sa att jag hade försökt prata med den nya men att hon inte lyssnar och som i sin tur skickat mig vidare till en tredje person som är ''expert'' på praktikplatser.

Men jag sa att jag inte kan prata med de nya för att de inte lyssnar och har tryckt ner mig och gjort mig till en värdelös människa som ingen vill lyssna på. För nu har de inte resusrerna längre, å nu kan de inte lova mig saker längre. För nu har de fått direktiv ovanifrån att de inte kan specialbehandla en enda person utan att de har 45 fler personer som ringer och vill ha hjälp å de inte har tids att svara på alla de 45 personers frågor,

Jo nu tillbaka till vad som hände idag,. denne personalen jag har försökt att dra i de senaste månaderna är nu tillbaka å har lagt av med mitt ärende, hon får inte prata med mig. Men då bröt jag ihop å sa att ''FÅR jag inte ens prata med dig?'' Jag har mått så dåligt å så kan du inte ens prata med mig å så gick jag iväg och började gråta för jag hade väntat hela helgen för att få prata med henne, så jag undrar varför man ens jobbar utan att ''få'' jobba med andra människor, då borde det väl vara en till extra människa på plats.

JAja jag fick i alla fall ''prata ut'' med henne, fast det kändes ännu värre, för hon kunde inte hålla med eller ens stötta mig i någonting som jag pratad om, utan refererade till sig själv om hur hon sptressade själv ett tag, sedan stack jag hem efter ett tag.

Hon sa även att de jobbat fel med mig förut. Så nu står jag här och tycker att allt är fel, min personal från habiliteringen tycker även hon att jag behöver med stöttning, men det finns inga resurser .

Så nu bestäms beslut ovanför mitt huvud, JAG har ingenting att säga till om utab om vad som beslutats på deras möten, sedan får jag glatt skriva på eller gå någon annanstans!