Känns som att när man kämpar mot något så når man alltid botten. Men kämpar man inte så kommer allt på silverfat.
Hörde på radion tidigare idag om kronisk värk. Tyvärrr är jag drabbad. Har väl min huvudvärk 3,5 av 4 veckor på en månad, ibland mildare och ibland kör det på som ett race så man blir stillasittande för det är så jobbigt att gå runt och ha ont och illamående och magkatarr har jag även fått på köpet.
Typiskt när sömnen blivit bättre så blir allt annat sämre.
Jag orkar ju mer än innan vi inte fick sova, men så får jag ju huvudvärken istället, kanske för att jag gör mer.
En kvinna de intervjuade på radion sade att hon tycker det är jobbigt att det inte syns utanpå, att hon har ont. Om hon inte beklagar sig dvs.
Min aspergerdiagnos syns inte heller utanpå, och så har jag all denna huvudvärk som inte heller syns utanpå. Och jag har försökt allt! Gått ut på promenader, stretcha, Ta det lugnt, Dricka mycket vatten, Sitta i ett mörkt rum. Inget hjälper, jo huvudvärkstablett, men vem hjälper då till med illamåendet?och att jag inte kan äta på resten av dagen?
Och med framtiden vet jag inte vad längre med. Vad f*n skall jag syssla med?
Önskar att jag får hålla på med något kreativt eller få jobb, fast om jag får fel jobb så kommer jag må dåligt, jo man kan ju alltid ändra sin ''inställning'' när man träffar folk och intala sig själv att det inte är så farligt, nej inte där skon klämmer kära medmänniskor. Det är min hjärna som ställer till det, med trötthet, ilska och oförståddhet, ja men andra ser ju inte det på dig Nathalie. Nej men jag KÄNNER det, DAGLIGEN! Blir till och med trött när jag är hemma med min sambo och mina barn under en hel dag. Blir så trött å arg att jag måste stänga in mig i ett rum och vara för mig själv innan jag blir för arg och pratar om en massa konstiga händelser och blir arg på sambon för att han inte läser mina tankar typ, och att jag sparkar på papperskorgen för att den inte samarbetar!
Ja dessa utbrott är något jag skäms över, men jag måste ta reda på orsaken och det är ibland svårt, men jag har börjat att känna efter när jag känner mig nära till gråt och jag ber alla att bara vara tysta hela tiden, ja då behöver jag vara ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar