JAG ORKADE!

Min ork eller snarare min hjärnas ork var med mig idag.
Jag orkade plocka upp efter barnens frukost, tömma diskmaskinen och plocka i ordning lite grann innan jag lade Julia för att sova. Nu känns det skönt att jag kan ta det lite lugnt själv, med mellanmål och sitta lite vid datorn istället för att städa.

Tror min ork kom från igår å att den stannade kvar efter att boendestödet var hos mig igår och vi fixade stöket i mina köksskåp. Vi har nu gjort 4 skåp av 8 tror jag. (gör ett skåp i veckan)
Känns så skönt att få stöttning när man gör någonting så man vet att man gör ''rätt'' för annars blir saker inte gjort för min del om jag inte vet hur jag skall göra. Då ger jag upp, eller så försöker jag och så blir det stress och jag fastnar i röran istället. Under hela rensningen igår så kände jag flera gånger att jag ville ge upp för det var så himla mycket funderingar om vad som skulle slängas, vad som skulle stå vart, torka ur alla hyllor, vart all annan skit som inte skulle vara där, skulle få någon ny plats. Det där med någon ny plats fick jag mycket hjälp med märkte jag. För jag hade sparat de sakerna till sist, å då var jag trött och ville inte ens se på sakerna som skulle ha en ny plats.

Fick nästan lyfta mina tunga armar med min utbrända hjärna och flytta in de överblivna sakerna in i ett annat skåp där de passar bättre, men nu är det gjort! Å nu idag känns det MYCKET bättre när det blivit i ordning, jag tänker lite extra när jag tagit ut någonting att jag skall få tillbaka de på samma plats sen igen.
Det andra svåra var ju att VERKLIGEN tänka efter (ja nu var det ju kryddskåpet vi rensade) vart jag skulle ställa sakerna i skåpet, vilka saker som skall vara lättillgängliga och vilka som kunde ställas högre upp, jag stod länge och velade men när boendestödet var där så kändes det som att jag blev tvungen att verkligen hitta en lösning, å då blev det saker gjort, å det är skönt att bolla tankar under tiden man gör något, att ha en som verkligen lyssnar när man blir stressad och nästan ger upp hela tiden!

Ja jag har också känslor

Jag har också känslor, fast mina visar sig på ett annat sätt. Eller rättare sagt min hjärna tolkar känslorna på ett annat sätt

När jag blir ledsen så blir jag ofta arg
När jag blir arg så blir jag oftast ledsen eller helt tyst
När jag blir glad så blir jag rädd eller alldeles för glad

Det är svårt när man inte kan styra sina känslor, de bara kommer. Som när jag minst anar det så kan något jag tänkt på länge helt plötsligt göra så att jag gråter, eller skrattar.

Det är svårt att inte ens kunan förutspå sig själv, nr jag även har svårt att förstå andras känslor. Kan ibland säga saker som man ej bör säga, för att andra kan bli sårade. Men jag har lärt mig av nära och kära och försökt ''plugga'' vad man ej får säga. Speciellt så säger jag väl mest konstiga saker om mig själv som folk ej förstår att jag tycker nåt är hysteriskt roligt eller jobbigt.

Så som sagt, jag har känslor och tankar, men ibland får jag ej ihop det bara, å så är det!

Skall livet alltid se ut såhär?

Känns som att när man kämpar mot något så når man alltid botten. Men kämpar man inte så kommer allt på silverfat.

Hörde på radion tidigare idag om kronisk värk. Tyvärrr är jag drabbad. Har väl min huvudvärk 3,5 av 4 veckor på en månad, ibland mildare och ibland kör det på som ett race så man blir stillasittande för det är så jobbigt att gå runt och ha ont och illamående och magkatarr har jag även fått på köpet.

Typiskt när sömnen blivit bättre så blir allt annat sämre.

Jag orkar ju mer än innan vi inte fick sova, men så får jag ju huvudvärken istället, kanske för att jag gör mer.

En kvinna de intervjuade på radion sade att hon tycker det är jobbigt att det inte syns utanpå, att hon har ont. Om hon inte beklagar sig dvs.


Min aspergerdiagnos syns inte heller utanpå, och så har jag all denna huvudvärk som inte heller syns utanpå. Och jag har försökt allt! Gått ut på promenader, stretcha, Ta det lugnt, Dricka mycket vatten, Sitta i ett mörkt rum. Inget hjälper, jo huvudvärkstablett, men vem hjälper då till med illamåendet?och att jag inte kan äta på resten av dagen?

Och med framtiden vet jag inte vad längre med. Vad f*n skall jag syssla med?
Önskar att jag får hålla på med något kreativt eller få jobb, fast om jag får fel jobb så kommer jag må dåligt, jo man kan ju alltid ändra sin ''inställning'' när man träffar folk och intala sig själv att det inte är så farligt, nej inte där skon klämmer kära medmänniskor. Det är min hjärna som ställer till det, med trötthet, ilska och oförståddhet, ja men andra ser ju inte det på dig Nathalie. Nej men jag KÄNNER det, DAGLIGEN! Blir till och med trött när jag är hemma med min sambo och mina barn under en hel dag. Blir så trött å arg att jag måste stänga in mig i ett rum och vara för mig själv innan jag blir för arg och pratar om en massa konstiga händelser och blir arg på sambon för att han inte läser mina tankar typ, och att jag sparkar på papperskorgen för att den inte samarbetar!

Ja dessa utbrott är något jag skäms över, men jag måste ta reda på orsaken och det är ibland svårt, men jag har börjat att känna efter när jag känner mig nära till gråt och jag ber alla att bara vara tysta hela tiden, ja då behöver jag vara ensam.