Jag önskar att det hade synts utanpå

När man lever med en diagnos så är det svårt. Allt är bara svårt. Tänk om en vanlig människa hade fått låna min hjärna under en dag (eller testa en timme)
Jag tror att personen hade blivit tokig av alla tankar och igenomtänkande man som aspergare måste göra under en hel dag. Måste tänka på hur man trycker på datortangenter, hur man håller tandborsten när man borstar tänderna och i vilken ordning man borstar i. Man har så mycket tankar att man blir helt matt.
Å att man har en tvååring som skriker (pratar) hela dagarna gör att man inte får mer annat gjort än att låta denne bli nöjd för dagen typ. Sen efter hon lagt sig så orkar man INGENTING.
Ja som sagt om det hade setts utanpå hur man har det så hade det varit lättare för folk att förstå. Istället har jag nu på senare tid sagt till alla som jag pratar med(förskola, boendestöd, sambo etc) om hur allt känns för mig. Hur det känns när jag får en uppgift, hur det känns när jag har huvudvärk och vad som utlöser den, varför jag ibland kan dammsuga golvet 2 ggr på en dag å ändå inte lyckats tömma diskmaskinen. Så det är bra för omgivningen att få veta hur jag tänker, ibland vet jag själv inte varför jag gör som jag gör.
En daglig kamp som jag kommer klara galant en dag. :)