Nu är min stora dotter 2,5 år och min lilla 5veckor .
Det fungerar ok med barnen trots mycket nej-sägande hela dagarna. Å samtidigt skall man amma, laga mat, hinna äta något, å andas..
Pga av min asperger så är det mycjet intryck hela dagarna å jag blir mest passiv av bebisskrik å sitta å fundera om jag är hungrig eller om jag åt för några timmar sedan. Ha koll på om jag tagit penicillintabletterna var morgon och kväll.
Jag känner mig mest trött hela dagarna. Förutom vissa dagar då jag känner mig lite stolt över att fått saker gjort.
Nu börjar man längta efter att ha ett jobb att gå till så man kan släppa hemmet för ett par timmar. Så man får ny ork att ta tag i saker hemma när man kommer hem. När jag jobbade förr så gick min energinivå upp för det mesta när jag fått vara på jobbet ett par timmar. Om inget jobbigt oväntat hände, för då kunde min energi vara i botten i flera dagar. Hände att jag inte ens lämnade hemmet på 5dagar i sträck när jag var så utmattad i huvudet.
Men nu är jag glad att jag får stöttning med min diagnos och få acceptera att de flesta dagar av mitt liv består av "syndimma", snurrighet, huvudvärk, svimningar, eller vi kanske skall kalla det överbelastning...
Det är så skönt att man har boendestöd så man känner att man får stöttning i det man gör här hemma och i min föräldraroll. Fast föräldrarollen är den jag tycker jag är bäst på (dock får ju allt annat komma åt sidan pga det..)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar