Nu har alla runt omkring mig verkat förstått att jag klarar av att vara med människor men att jag blir trött av det.
Å en ''anpassad'' praktikplats hade kunnat vara något.
Jag skulle ha börjat på en praktikplats för ett par veckor sedan, fast min handläggare blev sjuk, så efter samtal med dennes chef så verkar allt ha ordnat upp sig lite, vi väntar bara på ett svar från praktikplatsen, å de har redan accepterat att jag skall komma å börja där, känner mig så himla peppad.
Går å tänker på detta dagligen, har tänkt på att komma igång med något sedan i Januari.
Jag känner mig mer bekväm med mig själv just nu, får ofta fina kommentarer av människor, å detta känner jag nu att jag kan ta in för tillfället, jag känner mig stärkt av alla de saker jag klarat av, å att jag får hjälp med de svåra bitarna i livet, dvs boendestöd, hkuratorkontakt, lite in och ut hos vårdcentralen för övriga åkommor.
Så snart är väl allt löst? Så snart mitt boendestöd och praktik kommer igång, så tror jag att det är ''där'' jag kommer att befinna mig resten av livet, jag tycker det är så himla skönt när allt flyter på.
Jag tycker det är så himla jobbigt men människor som säger ena saker och gör en annan, fast man har bestämt, så nu vill jag att allt skall bli bestämt i mitt liv, jag behöver det!
Så nu rullar jag tummarna i hopp om att vi får något svar från praktikplatsen så jag får göra studiebesök och ev ett uppstartsdatum, jag tycker det är så frustrerande att sitta hemma och undra vad jag skall göra utav dagen, det blir mer att jag kör slut på mig med alla tankar och blir typ handlingsförlamad å vet inte vad jag skall göra, så då går jag ut på promenad och fördröjer tiden lite, så skönt med lurar i öronen å bara gå och gå och gå!
Det skall jag göra strax, fast inte för långt, för idag skall det bli 23 grader, vill ju inte svimma haha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar