Om folk bara kunde förstå vad jag menar

Idag var jag på möte å chefen för boendestödjare och ifall jag skall börja på praktikplatsen var där. Hon tror att  om jag skall klara av en praktikplats så behöver jag sitta i ett helt eget rum men det är kan hon inte ordna Jag har aldrig  sagt att jag behöver det utan att jag behöver inte mer en 4 till 5 personer runt omkring mig för att jag inte ska bli för trött. Men hon förstår inte det
Sen tror hon att jag endast klarar av att praktisera en dag i veckan fastän Jag är på arbetsträning två dagar i veckan då tycker jag att jag hellre kan vara på en praktikplats några färre timmar i veckan och lite oftare för jag klarar inte av att sitta hemma så mycket som jag gör just nu. Blir tokig av att bara sitta och vänta ut tiden bara sitta och vänta på att barnen ska få komma hem från förskolan. Jag vill göra nånting nyttigt med mitt liv.
De på mötet idag tycker att jag har för bråttom Jag har ju ändå varit hemma i sju år,  så bråttom har jag inte Jag vill bara veta vad jag ska göra resten av mitt liv. Jag vill komma igång med någonting Jag vill kunna försörja mig själv.  Kunna hjälpa till hemma, kunna känna att jag  hör hemma någonstans

Allt verkar ha löst sig med praktikplatsen

Nu har alla runt omkring mig verkat förstått att jag klarar av att vara med människor men att jag blir trött av det.
Å en ''anpassad'' praktikplats hade kunnat vara något.
Jag skulle ha börjat på en praktikplats för ett par veckor sedan, fast min handläggare blev sjuk, så efter samtal med dennes chef så verkar allt ha ordnat upp sig lite, vi väntar bara på ett svar från praktikplatsen, å de har redan accepterat att jag skall komma å börja där, känner mig så himla peppad.
Går å tänker på detta dagligen, har tänkt på att komma igång med något sedan i Januari.
Jag känner mig mer bekväm med mig själv just nu, får ofta fina kommentarer av människor, å detta känner jag nu att jag kan ta in för tillfället, jag känner mig stärkt av alla de saker jag klarat av, å att jag får hjälp med de svåra bitarna i livet, dvs boendestöd, hkuratorkontakt, lite in och ut hos vårdcentralen för övriga åkommor.
Så snart är väl allt löst? Så snart mitt boendestöd och praktik kommer igång, så tror jag att det är ''där'' jag kommer att befinna mig resten av livet, jag tycker det är så himla skönt när allt flyter på.
Jag tycker det är så himla jobbigt men människor som säger ena saker och gör en annan, fast man har bestämt, så nu vill jag att allt skall bli bestämt i mitt liv, jag behöver det!


Så nu rullar jag tummarna i hopp om att vi får något svar från praktikplatsen så jag får göra studiebesök och ev ett uppstartsdatum, jag tycker det är så frustrerande att sitta hemma och undra vad jag skall göra utav dagen, det blir mer att jag kör slut på mig med alla tankar och blir typ handlingsförlamad å vet inte vad jag skall göra, så då går jag ut på promenad och fördröjer tiden lite, så skönt med lurar i öronen å bara gå och gå och gå!

Det skall jag göra strax, fast inte för långt, för idag skall det bli 23 grader, vill ju inte svimma haha