Blir ofta så för mig när jag är ensam. Tankarna, de kommer och snurrar runt i huvudet, stressen byggs upp av allt jag inte får gjort, allt som gör mig passiv.
Min asperger gör mig svag, orkeslös, och stressad. Jag VET precis vad som är fel hela tiden och jag kan inte göra något åt det. Det jobbigaste är att vara medveten om sina problem.
Att veta att jag försöker göra saker rätt och så blir det fel. Bara att få i mig mat känns som ett stort projekt för mig idag.
Får fokusera min energi på att fylla på energin. Men det är hopplöst det med.
Dessa dagar när boendestöd mm inte är hos mig så är det ingenting som fungerar, jag behöver hjälp med att prata igenom allt som skall göras, utan någon som hjälper mig så blir allt ogjort.
Usch har så svårt att planera vad jag skall göra först, och vilka saker som är viktigast. Känns som att min hjärna inte har sorterat ut dagen åt mig så jag blir passiv istället, och orkeslös.
Imorgon skall jag till mammagruppen, just nu känns det som att jag inte ens orkar åka dit, men jag gör det ändå så jag inte ångrar mig efteråt.
Jaja, blir bättre i framtiden med allt hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar