Du måste socialisera dig, övning ger färdighet.

Ja att socialisera mig är ju viktigt ifrån andras perspektiv.
Dock har min hjärna svårt för att sortera bort vissa intryck, alla oförberedda händelser som sker.
Därav har jag svårt för att kolla på tv, jag minns knappt vad som händer i snabba filmer, om jag inte hör vad dom säger dvs, då kommer jag ihåg vad som sagts och kan koppla vissa delar av filmen, men oftast blir jag så trött att jag inte hänger med längre.

Liknande situationer för mig är när jag gick i skolan, jag satt oftast längst fram i klassrummet för att slippa se alla klasskompisar framför mig.
Men det hjälpte bara lite. Men när läraren stod där och pratade så hängde jag inte med alls, jag mindes bara den vita stora tavlan och vilken läxa som skulle göras(det rabblades alltid upp i slutet av lektionen mindes jag).
Det jag vill komma fram till, är att efter så många år som jag gick i skolan och ''övade'' mig på sociala situationer så fick jag alltid huvudvärk flera gånger i veckan. Varför blev inte det bättre med tiden?

Jag har ju div människor hemma hos mig nu för tiden som tycker att jag borde komma ut mer och att det blir inte lättare om jag sitter hemma ensam. Men skall jag gå runt med ständig huvudvärk och må illa resten av livet då?

Ja tyvärr så får man stå ut med detta resten av livet och en andra svåra saker som en vanlig person inte ser problem med

Snöslask och garnshopping

Alltså va slaskigt väder vi har fått idag!

Fick ställa in mammagruppen idag pga ovädret.
Så idag har jag varit hemma hela dagen tills jag fick ett ryck att jag skulle gå till garnaffären efter jag hämtat på förskolan.

Ja det är ju inte långt till garnaffären, men i detta vädret tog det kanske tre gånger så lång tid att komma fram och mina skor var så blöta att det lät som att jag gick i gyttja.

Jag hittade i alla fall ett par nya garner :D Å Agnes fick ett ark med stickers av kassörskan :D
Så gulliga folk är här ute :D

Sen så har vårat område blivit av med snöskottaren så vi får skotta utanför våra egna tomter, ja det gjorde jag innan jag gick hem, med slaskiga skor och två småbarn i vagnen, den ena sov och den andre blev väckt av min skottning.

Nu har båda barnen fullt upp med sitt och jag sitter här med en något tryckande huvudvärk. Önskar man kunde få en heldag helt ensam och få sova ut en hel natt med :D

Jaja man kommer nog längta tillbaka till detta småbarnsliv när de är större å man har för mycket fritid ..

Fastnar i tankarna

Blir ofta så för mig när jag är ensam. Tankarna, de kommer och snurrar runt i huvudet, stressen byggs upp av allt jag inte får gjort, allt som gör mig passiv.
Min asperger gör mig svag, orkeslös, och stressad. Jag VET precis vad som är fel hela tiden och jag kan inte göra något åt det. Det jobbigaste är att vara medveten om sina problem.
Att veta att jag försöker göra saker rätt och så blir det fel. Bara att få i mig mat känns som ett stort projekt för mig idag.
Får fokusera min energi på att fylla på energin. Men det är hopplöst det med.

Dessa dagar när boendestöd mm inte är hos mig så är det ingenting som fungerar, jag behöver hjälp med att prata igenom allt som skall göras, utan någon som hjälper mig så blir allt ogjort.

Usch har så svårt att planera vad jag skall göra först, och vilka saker som är viktigast. Känns som att min hjärna inte har sorterat ut dagen åt mig så jag blir passiv istället, och orkeslös.

Imorgon skall jag till mammagruppen, just nu känns det som att jag inte ens orkar åka dit, men jag gör det ändå så jag inte ångrar mig efteråt.

Jaja, blir bättre i framtiden med allt hoppas jag.