Idag lite bättre,

Ida har allt ått lite bättre, vecka två nu på aktiviteter.
Har nu märkt hittills att uppgifterna jag får fungerar, om jag förstår dem. Men mellan oss människor är det svårare, det är svårt att ta in, svårt att lyssna, svårt att vara ''beredd'' på andra människor, svårt att förstå att andra har problem och varför de har problem, hade jag kännt dem lite mer så hade jag nog ställt tusen konstiga frågor, dock får alla tusen konstiga svar utav mig på sina frågor. Jag har kommit fram till att jag är alldeles udda.

Men som sagt är alla människor inte likandana.

Jag har i alla fall kommit fram till att ja har en mental uthållighet i att ''göra'' saker, dvs tillverka, spela spel, se mönster och att tänka strtegiskt framåt om jag skall göra något. Sådant som de flesta människor blir trötta av. Jag kan verkligen bränna på när de andra blir trötta. Tror det är för att jag blir så driven i det jag vill göra så min hjärna går på något slags lyckorus under en stund, å så får jag energi om jag klarat av något. Fast med andra människoe å samtala med dem , de som har åsikter om allt, det tröttar ut min hjärna på kanske nåra sekunder. Kanske för att jag har så himla mycket andra tankar i ''vägen''.

Jag kab nästan ibland se allting framför mig hur min hjärna är uppbygd när jag tänker. Det är lager på lager, jag måste bläddra och dra runt alla minnesbilder för att få fram det jag vill säga, det jag vill komma ihåg och mina känslor. De kommer inte alltid när man ''beställer dem'' som det kan göra för vanliga människor.

Ja hoppas dock att inte någon tycker illa om mig, för ibland kan man verkligen inte hjälpa vad man säger och verkligen inte få fram precis vad man vill säga så att alla förstår.

Det som var lite svårt idag var att komma utanför dörren. Jag stoppades av alla mina måsten, tankar, och oroligheter.. Dock släpper all oro när jag väl kommit fram till stället jag skall till.
Fast jag kände mig dock svag och lite svettig pga min migrän så jag fick ta en tablett som hjälpte under frukosten.
Igår gick jag hela dagen med migrän, orkade inte ens prata men någon, då kändes det som att huvudet skulle gå sönder, å vaknade även på natten av huvudvärken och då hade jag ont i axlarna och nacken,

Djupa tankar om diagnosen asperger

Nu skall jag klara mig på egen hand utan att barnen är med hela tiden ( är på förskolan nu)
Det är frustrerande hur mycket man tror man klarar av å så klarar man inte ens av hälften än vad man trodde.
Fast nya rutiner tar ju tid att få in. Å tiden för mig är ju som sagt inget jag kan ha koll på..
Känns som ett främmande språk det här med tid för mig. Ibland kan jag knappt fatta vad klockan är innan jag börjar verkligen tänka efter och sedan försöka tänka och räkna hur mycket klockan var för ett tag sedan och hur mycket den kommer att bli om ett tag,
När jag var mindre fick jag ett digitalt armbandsur av mina föräldrar, då kunde jag i alla fall räkna upp siffrorna höt om någon frågde om var klockan var. Innan det hade jag ett vanligt ur, då kunde ja helt plötsligt inte förstå om visarna hade gått över timmen eller om minutvisaren var halv eller hel, ibland gissade jag bara om någon frågade..
Har fortfarande samma svårigheter hehe. Fast tidsuppfattningen hade jag hoppats skulle förbättras, men det har nog bara blivit svårare.
När jag gick i skolan förstod jag inte hur länge en 10 min rast vas vs en halvtimmes. Jag följde å såg hur de andra kamraterna gjorde för jag hade som sat svårt med klockan, kunde stå å stirra på bamba/matsalsklockan efter lunchen och fööööörsöka lista ut hur lång tid jag hade kvar å ifall jag såg rätt på visarna.

Lite pinsamt att man inte kan klockan nu i vuxen ålder, men ja har lärt mig lite i minnet om hur klockan fungerar om den står på ett visst sätt, tur att det finna mobiler å det mesta är digitalt!

Ja nu blev det lite långt om klockan hehe. Tillbaka till att vara ensam på dagarna.
Orostankar just nu:
Kommer jag att orka? Just nu är det mycket nya saker å jag får utbrott här hemma å sedan slänger mig i sängen, för att orken är slut.

Kommer allt bli bättre? Jag är så van att vara mamma till mina barn, men nu skall jag helt plötsligt vara med andra människor i grupp som ja VET kommer suga musten ur mig, har nog redan gjort det. Att andra människor kan vara så intensiva i grupp, höras å synas mest. Ha bäst saker att säga, å tänka klart. Men tur att det inte baara är sådana människor där i min grupp, så jag slipper känna mig utanför. Jag är ju alltid med på allt men är minst närvarande..
Går runt som en dagdrömmare, som när det  var i skolan. samma känsla.

Har fått höra att jag har dålig självkänsla, men hallå har ju redan förklarat om hur jag växt upp, skolgången mm. Kan man byta vem man är?? Få bättre självkänsla när man är 28 liksom?
Min självkänsla kommer när jag är med barnen, men ensam så blir jag tyst och undvikande..

Hoppas det blir bättre när man kan slappna av lite mer och inte att det känns som att ingen verkar förstå vad man säger eller vill..

Första dagen avklarad!

Nu har jag äntligen varit på min grupp idag.
Idag gjorde vi kort och testade decoupage, tur att det är roliga saker man får göra i gruppen.
Dock blev det lite kaffepaus, det är ju såklart jättetrevligt med människor som pratar med en, men jag blir så trött av att sitta å lyssna på en person som jag inte ens känner och vart denne har bott och va de gjort i helgen, när jag knappt kommer ihåg själv hur jag haft det, å så känns det att man alltid får någon fråga när man kanske råkar tappa bort sig i vad den andre personen pratar om..

Jaja, jag vill ju inget illa i att gnugga mig i ögonen å titta mig runt omkring å samla tankarna när jag ''tar det lite lugnt''. Blir bara för mycket för mig första dagen men 8 olika nya ansikten att filtrera.

det som var svårast idag var att ''prata'' å att få mig förstådd, har ju tusen frågor å vill gärna ha svar på dessa. Å ofta blir det missförstånd, då jag fattar allt bokstavligt.

Jaja lite kul nu i efterhand, fast jobbigt för stunden. Hoppas på bättre tur på onsdag

Ja det här med ork igen

Min yngsta dotter har precis skolats in på förskolan. Tur att det blev samma förskola som storasyster :D
Så nu är andra inskolningsveckan avklarad!
Sedan återgår allt till vardagen för min del
Det har dock varit både jobbigt och konstigt att lämna ifrån sin bebis efter 15 månader när man har varit med varann nästan dygnet runt. Men jag vet att hon trivs bra på förskolan, å enligt fröknarna så har hon en stark vilja å tar för sig :D

Ja nu tillbaka till orken. Min mage har varit stressad och uppkörd och jag har haft huvudvärk och ont i kroppen till och från i ett par veckor, men det känns som att det lägger sig när jobbiga möten och inskolningen är avklarad. Huvudvärken har inte riktigt gett med sig(har kännt att den nääästan smyger sig på ibland), men så fort jag inte har ont eller har något att stressa upp över så mår jag faktiskt bra, och har en sån ork så jag vet inte vad!
När kom all ork egentligen??

Jag skall börja med en aktivitet nästa vecka, och har haft lite ångest fram tills nu när jag har fått prata med gruppledarna och planerat upp hur vi skall göra, så nu känns allting lugnt än så länge.
Det enda som är svårt för mig är just att det är grupper.. För det första så blir jag alltid trött av att vara i grupper, då min hjärna tar in ALLAS intryck i rummet på en å samma gång. Jag kan ju inte vara uppmärksam på alla samtidigt, det är lite svårt att förklara. Men det kan väl liknas vid att man går i spegelhallen på liseberg å får en massa speglar och andras spegelbilder mot sig. Å tänk dig att alla pratar samtidigt, ibland hinner min hjärna inte koppla att någon pratar med mig å så känner jag mig dum för kroppen hänger med utan att jag ens hunnit med..

Jaja, tur i alla fall att jag kan se fram emot att få gå i någon grupp som jag tror att jag kan passa in i.

Känner att jag kanske får mer energi av att ha någonting vettigt att göra på dagarna framöver :D