Nu har vi äntligen flyttat till vårt fina radhus, flytten gick för ca en månad sedan.
Det är först nu som allt börjar komma in i nya rutiner.
Jag och mitt boendestöd har precis satt igång med mitt schema för dagarna för att jag skall komma ihåg att göra allt jag vill göra, och den bästa tiden att fixa allt på dagarna.
Känns skönt att ha någon som hjälper mig att få ner varenda detalj på papper som jag gillar, har blivit att man ändrat om på en del ideer för att de inte funkar, dvs när min dotter sover så kan jag ta disken så slipper hon sitta å vara grinig efter lunchen och bara se mig städa undan mm.
Jag har märkt detta med min autism att jag måste få försöka leva mig in i varje uppgift innan jag bestämmer mig för om jag klarar av den eller ej, dvs småsaker som att jag tar disken och rensar kattlådan när jag väl befinner mig på samma våning, annars blir det en stor omställning om jag helt plötsligt måste upp i trappan för en annan uppgift, för om jag skall tvätta på övervåningen så tar jag å dammsuger där uppe så slipper det bli mycket spring (mer spring i mitt huvud än vad det blir för benen i en sådan situation)
Så nu skall jag försöka testa hur det fungerar för mig att ha ett schema att gå efter så får jag och mitt boendestöd tillsammans reda ut o det är något som ej funkar :D
Min dotter har börjat på sin nya förskola nu sedan första mars å är nu inne på första veckan då hon blir lämnad, hon går nu tre timmar om dagen. Hon är ju redan van vid förskolemiljön sedan innan, men det har varit kämpigt då hon har gråtit då jag lämnat henne (det gjorde hon aldrig på den gamla förskolan). Hoppas hon ändrar sig snart å att hon skuttar in istället :D
Hon har även kommit in i en fas då hon verkligen får humörsvängningar och får utbrott, tror det är tröttheten efter förskolan och även hennes ålder då hon vill bestämma allt själv.
Men hon lär nog sig så småningom att det inte hjälper att skrika å gråta för minsta lilla, (usch stackars tjej, måste vara jobbigt med alla känslor som går över styr). Känns nästan som att man har en tonåring hemma som vill bestämma allt hehe.
Men denna åldersfas hon är i nu är superrolig med, hon säger roliga saker hela tiden och är uppmärksam på allt som händer runt omkring henne, Måste påpeka varenda hund vi ser, varenda fågel som flyger, när farfar skall komma på besök nästa gång och vad hon skall göra när hon kommer hem. Så mycket tankar på en och samma gång i den lilla skruttan, Min lilla mystjej, kan man vara mer stolt som mamma då man har en liten dotter som vill vara med en hela tiden?
Å nu sist till graviditeten. Är nu i v 34 så det är inte långt kvar nu. Mycket kisseri på natten och kvällarna. Lite foglossning, myrkrypningar i benen och svårt att andas när man ligger ner.
När jag har lämnat Agnes på förskolan (tar ca 13min att gå, enkelväg) Så känns det i ligamenten (under magen) när man beger sig hemåt, så hemvägen tar extra lång tid då man är så öm, å bebisen trycker oftast på för fullt så den klämmer åt någon nerv imellanåt med.. Jaja, är så glad att jag kan röra på mig i normal takt än så länge hehe, å att jag inte har så mycket mer krämpor :D Jobbigt och ömt att ta sig ur soffan å upp ur sängen på kvällarna bara, å trött är man med..
Å så känns det som att hur mycket man än äter så blir man aldrig mätt hehe.
Längtar verkligen tills bebisen kommer ut, har sorterat Agnes gamla bebiskläder idag å började typ grina för jag började längta så. Tänk vad små bebiskläder kan ta fram stora känslor hehe..
